Studiemotivation

Meddelar härmed att jag har en bild föreställande Martha Nussbaum som bakgrundsbild på min dator (ej bärbar, ej mac – sååååå 2004). Tanken var att det skulle motivera mig i mitt skrivande. Jag är ännu tveksam till Nussbaum-effekten.

Ett ode till min nemesis

Utan att ge intrycket av att jag tror på kosmiska krafter som styr våra liv tänkte jag ge en liten inbjudan till hur jag ser världen.

Någonstans därute finns det någon som du kommer tycka extra mycket om. Det är ingen själsfrände eller annat tönteri – i gund och botten handlar det om någon som är funtad på samma sätt som du och kommer att stå ut med dina vidrigaste sidor och uppskatta din dåliga humor. För att sammanfatta: det finns någon som står ut med dig på samma sätt som du står ut med den. Kärlek, typ.

I direkt motsats till den här personen finns det en fiende, en dödsfiende. De är oftast lättare att skaffa sig och det anses inte som otrohet att ha flera.  Som Sherlock Holmes har sin James Moriarty har jag kolossen från Hosjö.

Stor och skrämmande, illaluktande, vulgär, bullrig, naken och svettig.  En människa som helt utan skam i kroppen kan köra förbi i sin koleldade Volvotraktor från Juraperioden och skrika till mig ”Hur mycket kostar du?” utan att ta hänsyn till att övriga fotgängare upplevde frågan som riktad till dem. Som alltid i kontakt med det som kan döda eller skada dig finns dock en fascination.

Det får bli allt för nu om Picknicks ontologi: Det finns du, en potentiell superbestfriend och i opposition till den en nemesis. Alla andra? Det får bli någon annan gång.

Inget ska få förstöra mitt goda humör

Utan vidare utveckling vill jag påstå att jag är en glad människa, men det tycks som om att någon kraft i universum vill mig illa.

För det första: då jag är på hemköp för att handla middag kommer plattface (aka flatface, aka falusvin (kärt barn har många namn)) och sparkar på mitt smalben. Inte nog med det, efter att jag nobelt nog ignorerat världens mest skrämmande människa tycker personen i fråga att det var kul att bli inbjuden på middag. Hos mig. Detta berättar personen till sin mobiltelefon. Som är en hand.

Det blev inte middag för två kan jag påpeka.

För det andra: mina grannar som verkar ha en förkärlek till det där goda som gör en pigg – C₆H₅CH₂CH(NH₂)CH_3, tror jag att det heter. Eller i vanligt tal uppåttjack. Nu har grannen, jag antar att det är mannen, köpt av NHL 10 och spelar med sina kompisar under glada tillrop och avancerat hoppande i golvet. Samma golv som är mitt tak.

Vilken tur att jag är en så jävla god och glad människa annars kanske jag hade blivit irriterad.

Jag och en vän

Igår körde jag bil en massa mil. Då hann jag tänka en hel del över en text jag höll att avsluta. När jag väl satte mig för att göra klart kom alla tankarna tillbaka och jag gjorde det enda rätta. Jag skrotade min tenta och skrev om den. För tredje gången.  Därför efter 6 timmars hetskrivning sitter jag nu med min bäste vän – Svenska skrivregler, och ser till att allt är i sin ordning med det formella. Bifogar härmed en bild.Klockan är ganska sent nu, eller tidigt beroende på hur ens förhållningssätt till klockan är. Jag vet inte varför jag tar just den här uppgiften på så stort allvar. Jag måste säga att etik just nu får mitt hjärta att slå ett slag extra eller två. Nåväl, nu ska jag se över om allt är i sin ordning. Sedan är det nog dags för sömn. Det vore skönt det.

Ett vrak kommer lastat

Hej bloggen, natten som föregick den här dagen bjöd på tre timmars sömn pågrund av någon sorts ont i magen. Så där rysligt ont i magen eller som vi säger i branschen ”ligga på golvet och krama en kudde ont i magen”. Det kompenserade jag med att sova tre timmar på soffan. Bifogar härmed bild på hur pigg och kry jag blev av den sömnen.

Nu är jag i alla fall piggare och det onda i magen är borta för länge sedan. Jag åt väl en dålig köttbulle igår antar jag. Därför ska jag skriva mig en skoluppgift och jag måste säga att det gör mig glad. Etiken är så in i helsike roligt att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att lämna den här världen och låsa in mig på högskolan för all framtid. Bara för att få läsa etik. Obegränsat med etik. Bara rubriken på texten jag ska till att skriva nu ”Peter Singers etik i allmänhet och eutanasi i synnerhet” får mitt hjärta att ticka till.

Jag är en nörd – men jag är så lycklig.

Så lägger vi ytterligare en helg till handlingarna

Jag har dragit tänder, jag har druckit öl, jag har köpt jeans, jag har druckit öl, jag har legat på soffan. Det är i princip allt som hänt mellan fredag lunch och nu.

Lördagen var i särklass bäst och därför bemödar jag mig med att vara lite tydligare. Först fick jag följa med till kupolen. Som med alla sina lockelser fick mig att spendera som om jag personligen tog ansvar för att köpa oss ur finanskrisen. Alltså kan jag med gott samvete säga att höstgarderoben är kirrad. Sen blev det fotboll hemma hos Linus på linjen med tillhörande spritbuffé. Efter lite allmänt härjande, ett kuddkrig, strumpstölder och Toto går inte annat att säga än att det var riktigt trevligt.

Nåja, det är dags att lägga den här helgen bakom sig. Nu väntar miljöetiken.

Är det fredag?

Jepp och jag har tagit mig ledig från skolarbete, praktik, extra jobb och allmän hjärnaktivitet. Jag belönade migsjälv med sovmorgon till halv tio. Klockan är nu elva och det enda jag har gjort hittills är: 1) Stigit upp. 2) Tagit en snus 3) Läst DN 4) Läst bloggar 5) Börjat skriva på min egen blogg

Men nu är det faktiskt dags för mig att engagera mig i den här dagen. Jag behöver alltså: 6) Skriva klart inlägget 7)Ta på mig kläder 8)Ta av mig kläderna och duscha 9)Äta lunch med Litt.vetarna 10)Dra ut en visdomstand

Är det fredag? Jepp! (Vid närmare eftertanke bör steg 7 återupprepas innan jag genomför steg 9)

Vända på en femöring

Precis hemkommen från Linus på linjen, med magen full i korv, just ikommen damjeans (fråga inte), ringt ett samtal, ställt in mig på en hemmakväll. Då. Ett samtal: ”Mera, mera, mera”.

Okej, ta en för laget. Det bidde visst pilsner idag igen. Synd bara att jag ska upp sju imorgon, annars hade det nog blivit två.

Nu skiter jag i att skita i det här

Jag återvänder i triumf; då alla mina vänner har flyttat långt ifrån mig finns det nu ett behov av mig i bloggosfären. My spider sense are tingling, och du kan läsa allt om det här. Allt våld, allt förnuft, all erotik och ännu mera dumheter. Hela vägen, hela dagen.

Nu skiter jag i det här

Jag lämnar bloggvärlden. Picknickkorg är inte ens ett namn. Samuel Flander heter jag och jag ser ut såhär (när jag äter hamburgare och åker bil):Jag kommer i fortsättningen att finnas på twitter.